Sitter på jobbet, äter naturgodis (ajabaja, men aja d e ju freda)

och har precis sett första avsnittet av

nya programmet "Välkommen hem" som gick på 3:an igår.

Sååå gråtvarning kan jag säga.

Alltså vilken kvinna!

Tänk er att ni hittar ert livs kärlek, skaffar två barn,

hittar "ert" hus, gifter er.

Sen får han cancer och går bort på några få månader och strax därefter

sker en bilolycka där din mamma sitter bakom ratten och

dina barn i baksätet.

Barnen klarar sig men mamma stryker med....

Hemskt! Fasansfullt! Vidrigt! Orättvist!

Men så kommer ett tvprogram som gör något för denna enastående kvinna som klarat sig igenom all denna sorg.

Med hjälp av alla hennes nära och kära renoverar

dom hennes kök, veranda och barnens lekstuga.

Asså jag vet inte, men jag grinade genom hela programet och

kände instinktivt att jag var tvungen att berätta för mina

nära hur mycket jag älskar er!

För tänk om det inte finns en morgondag... tänk om nån endaste som jag älskar inte faktiskt riktigt har förstått hur mycket!

Skrämmande tanke.